martinabrodin

Nu har snart en hel vecka gatt. Tiden flyter verkligen pa. Speciellt nu nar man kommit in i alla rutiner.
Kroppen ar helt slut kord. Spec benen efter den langa promenaden igar i halkan.
Jag tog mig inte upp efter jag satt mig ner pa kvallen i soffan.

Sover daligt gor jag ocksa och det blir inte battre av att jag vaknar klockan tva pa natten av att jag haller pa att ringa till Niklas! Hoppas inga signaler hann komma fram sa jag vackte honom.

Hastarna borjar bli van vid en nu och jag med dem. Men shit vilket blamarke jag har efter att ha hangt pa ett X antal hastar. Sadeln ar inte skon da.

Bobby har en en gang lyckats charma mig. Vi loshoppade han idag och han bara sprang runt runt och hoppade hindren varv pa varv. De andra hastarna maste man typ jaga pa for att de ska orka springa.

Regnet hur mycket som helst i natt sa vi trodde nastan vi skulle fa simma till stallet men det var ganska lugnt och det slutade innan frukost! Skont.
Pa tal om frukost, nar man jobbat tva timmar pa morgonen sa sitter den dar frukosten som ett smack i magen.

Annars ar maten for ovrigt god aven om det ar varre med drickan. Mjolken ar piss acklig och vattnet ska vi inte prata om.
Pa tal om vatten det gar verkligen inte att fixa till varm vattnet i mobilen sa jag duschar i iskallt vatten de dagar jag ids duscha. Men tekokarn ar en bra van.

Men nu ska jag upp och ata middag eller "have some tea".

Ville bara saga att jag lever.

Over and out.

P.S Det ar ganska jobbigt att skriva pa svenska eftersom jag hela tiden pratar pa engelska och tanker pa engelska och drommer pa engelska, men jag vill ju att aven min syster ska forsta utan att behova ha tolk bredvid sig. :P