martinabrodin

Nu var arbetsdagen slut. Det ar fredag men for mig kunde det lika garna ha varit onsdag. Det ar ju ingen skillnad eftersom jag ska upp och jobba imorgon ocksa. Men det ar ju ett roligt jobb sa man ska val inte klaga for mycket men det ar klart att lite ordentlig vila hade ju inte skadat.

Jag har nu borr har i tre veckor och det har varit tre helt sjukt roliga veckor. Sa nu ar det snart bara fem manader till jag kommer hem igen. Men det kanns sa tryggt att vara har. Man far mat och husrum och behover inte oroa sig for ngt annat an om man ska bli ihjalsparkad av ngn galen hast.

Man borjar verkligen komma in i rutinerna nu och man borjar verkligen lara kanna hastarna. Det ar skont sa man slipper vara radd for dem.
Jag har aven vant mig vid storleken pa dem och jag tycker inte alls de ar sa stora nu mera.
Men det ar klart att Dougal blir stor nar han kor upp huvudet nar man ska transa. Det racker inte att man star pa ta da.

Nej nu har jag inte tid med det har. Chefen har kommit tillbaks och vi ska ut med bilen!
Lovar att skriva mer pa sondag.

Pappa, du hade blivit galen om du hort vad jag horde idag. Chefen har bestallt nya vaggar till det nya stallet i Scarva och nar han aker dit for att kolla om han fatt ratt grejer sa visar det sig att det har han inte. Han hade bestallt plast men fatt tra. Han ringer da till leverantoren och berattar detta och de enda de sager ar: ja vi vet men vi tankte att du kanske skulle andra dig om vi skickade fel.
Hur korkade far man bli. Chefen var inte nojd!

Over and out.