martinabrodin

Äntligen vågar jag skriva på bloggen att jag är hemma. Nu när nästan alla vet om det. De som inte vet och som jag hade tänkt överraska får väl va då.
Sitter nere i Uppsala hos min faster och har det gott. Det blev ett himla flängande genom vårt avlånga land men vad gör man inte för de man tycker om?

Ska hämta Kyle på busstationen ikväll bara för att jag är världens snällaste flickvän.
Men jag saknar min pojke så vad gör man inte?

Underbart väder är det iaf även om jag inte klarar värme. Därför jag sitter här innen vid datorn ett tag för det är alldeles för varmt ute. Svetten bara rinner nerför pannan där jag sitter i min solstol.

Blir i Sverige till den 15de juni så jag hoppas jag hinner träffa så många som möjligt när jag är hemma.
Känns iaf bra att nu när jag är hemma så ångrar jag inte mitt beslut att fara tillbaka igen.
Tanken var ju den att jag skulle komma hem eftersom jag var lite nere där ett tag.
Men då klev Kyle in i mitt liv och gjorde livet mycket ljusare igen.
Han är min hjälte på mer än ett sätt.

Nej men nu ska jag ut i solen igen så jag kan göra folket som behöver jobba avundsjuka när jag kommer med värsta solbrännan.

Over and out